All planering var gjord, flygplanet, Hasses SeaMax skulle
bara tankas. Söndag 19/3 möttes vi på fältet vid 06.00. Färdplanen
var lagd kl. 07.00
Solen sken och vindan var N vilket passade oss som skulle Söderut.
Strax satt vi i planet med aktiverad färdplan. Allt gick som det skulle
tills vi ropade upp Östgöta kontroll. Ingen radiokontakt ! Vi hörde
perfekt men de kunde inte höra oss. Efter många försök ger vi upp och
ställer in Transponder på 7600 eftersom vi tappade radiokontakt i
kontrollerad luft.
Målet för första etappen var Landskrona men när
vi närmade oss Växsjö insåg vi att vi aldrig skulle nå vårt mål pga
allt sämre väder. 5min från Växsjö fick vi ge upp även det målet.
Vi vände helt enkel 180 grader och började flyga mot Eksjö Ränneslätt
som var det närmaste fältet. GS var endast 60 knop så det blåste rätt
ordentligt.
När vi kom till fältet såg det märkligt
öde ut? Vi flög förbi en sväng på låg höjd och då såg vi att det
inte var plogat! typiskt. Vi skulle nog kunna landa men knappast kunna
starta igen… Ny kurs nytt mål -Jönköping. Som tur var så fungerade
radion på nära håll dvs vi sände med reducerad effekt så vi kunde få
tillstånd att landa.
När vi väl landat stod vi på ett fält som var absolut öde.
Staket och grindar håller obehöriga utanför men även flygande besökare
inne.
Efter div telefonsamtal fick vi tag i Christer som var
skolchef på Jönköpings FK. Han var på väg till fältet och kunde
strax bjuda på kaffe. Inte nog med det, när han hörde om vår belägenhet
med radion så fick vi låna hans bil och kunde köra in till stan och köpa
en ny bnc kontakt som vi hade konstaterat var felet med radion. TACK
Christer för ett trevligt bemötande.
På eftermiddagen hade vädret klarnat så pass att vi kunde
ta oss till Kristianstad. Inte riktigt dit vi skulle men ändå en bit på
väg. I Kristianstad tog en flygstuderande tjej som jag tyvärr inte
kommer ihåg namnet på, hand om oss och vår SeaMax.
På morgonen efter tog vi en taxi ut till fältet.
Vädret var strålande men enligt metrologerna så var vädret tveksamt i
Malmö…. Vi startade med tanken att vi tar oss till Landskrona så har
vi kommit litet närmre, men ganska snart så märkte vi att det gick inte
idag heller. En titt på kartan och vi beslöt oss för att flyga till Eslöv
men….. vi flög en sväng on top för att se om vi kunde ta oss ner men
låga stratus OVC så det gick inte det heller. Efter lite rådfrågning
med Malmö ctr så flög vi till Ljungbyhed där vädret var cavok.
Landningen gick bra och vi taxade in till
flygklubben som först såg helt öde ut. När vi parkerat flygplanet kom
en äldre herre som heter Kurt och tog emot oss med de bistra orden att
det är PPR och ni har väl pratat med tornet!
När vi förklarat att vi flög dit pga av vädret så
tinade han upp och hjälpte oss att tanka planet och bjöd på kaffe.
Senare så skjutsade han in oss till byn så vi kunde äta lunch och
skjutsade oss tillbaka! Tur att man möter så trevliga människor när
man är ute på det här viset, hur skulle man annars klara sig?
Efter ett par timmar på ett öde Ljungbyhed så
insåg vi att vädret inte var på vår sida idag heller. Vi fick
hangarplats och ny skjuts in till Klippan där vi tog in på hotell.På kvällen
funderade vi om Bremen var för långt bort? Kanske skulle vi nöja oss
med Skåne runt??
Tisdag morgon ser vädret perfekt ut. Äntligen
kanske vi skulle komma över till Danmark och vidare ner till Tyskland.
Snabbt ut till fältet in med färdplan, prata med tornet och iväg.
Lugn luft och fantastiskt klart väder. Vi gjorde ett kort stopp i
Roskilde Danmark och sen vidare ner till Bremen.
Vi hade bra väder men förvånande att sjöar och
vattendrag var frusna hela vägen ner till Bremen.
När vi närmade oss EDWH Oldenburg-Hatten ropade vi upp dem
på engelska. Svaret kom snabbt men dessvärre på tyska! Tur att
skoltyskan finns någonstans så vi förstod vad de sa.
När vi landat mötte
Helmut och Peter och vi fick kaffe och ”apfel strudel”
Med tanke på att vädret
var fint så satte vi genast igång med att förbereda SeaMaxen som vi
skulle hämta. Vi behövde installera både transponder och gps mm. När
arbetet var klart och vi hade testflugit planet insåg vi dock att det var
trevligare att stanna i goda vänners lag än att flyga kanske 1h och inte
veta var vi skulle bo.
Helmut och hans fru Elke samt ett annat flygarpar gjorde oss
sällskap och vi fick en riktigt trevlig kväll på ett äkta
”gasthaus”
Onsdag morgon startar vi upp motorerna och gör oss beredda.
Kl är bara 07.00 men kontrollen har gett oss tillåtelse att starta innan
normal öppettid för fältet förutsatt att någon bemannade flygplatsen.
Både Helmut och Peter var där för att vinka iväg oss så det var inga
problem.
Vädret såg bra ut åt vårt håll i norra tyskland. Vår färdväg
hade vi planerat till Rügen- Ystad – Kristianstad. Hasse som nyligen börjat
prata i radio och flyga i kontrollerat luftrum sade innan start att "landa
nu inte på något stort fält om vi måste ändra vår färdväg".
Flygningen upp till Rügen gick bra men vi behövde flyga rund några
lokala cb. Vädret över havet var klart och nästan molnfritt.
När vi närmade oss den Svenska kusten blev vädret
som vi vant oss vid de senaste dagarna. Låga stratus och snöbyar med dålig
sikt. Vi ropade upp kontrollen för att få vädret vid Kristianstad och
det var bra så vi fortsatte en bit för att se om vi kunde runda snöbyarna.
Ganska snart insåg vi att fortsätta i allt sämre väder
var en dålig idé. Vi fick ganska snabbt sätta kurs mot Malmö Sturup.
Och Hasse som absolut inte ville börja med något stort flygfält...
Hasse insåg dock ganska snart att kontrollen var mycket hjälpsam och
lotsade oss fram till fältet runt div snöbyar.
Vid kontroll av vädret så låg det en front mellan Kalmar
och Jönköping mitt emellan oss och Barkarby. Men ge upp ligger inte för
oss så vi startade igen och flög norrut för att hålla oss på Sveriges
västsida och flyga runt det dåliga vädret. Det som stoppade oss denna gång
var motvinden. Bitvis var vi nere i 55kt ca 35kt motvind. Strax väster om
Jönköping blev dessutom vädret snabbt sämre och vi tänkte först försöka
ta oss till Skövde men det blev Jönköping en gång till.
Denna gång visste vi var vi skulle parkera. Vi
klossade planen och förberedde oss mentalt på en god middag, men när
jag skulle låsa mittplan
upptäckte jag att jag hade tappat nycklarna i snön.Helt otroligt, trots att vi sopade och kröp omkring på knä i snön
så kunde vi inte hitta nycklarna. Ett par timmar senare så ger vi upp.
En trevlig kille från klubben tar oss till ett hotell. Tyvärr visar det
sig att Jönköping har någon mässa så det finns inte ett rum i hela
stan. Hasse ger inte upp utan charmar damerna i receptionen så vi får första
avbokade rum.
Nästa dag letar vi runt för att köpa div brytare
mm för att koppla förbi tändningslåset som jag tappat nyckeln till.
Till slut hittade vi en mopedverkstad som hade både kabel och brytare. En
snabb affär på 100 kr och vi har allt vi behöver. Efter omkoppling och
förbikoppling provar vi. Tyvärr visar det sig att en av brytarna vi köpte
är trasig. Men vi kortslöt helt enkelt kablarna och lyckades starta
motorn. Lite senare när vi skall ropa upp tornet så får jag inget svar?
Jag provar att ropa Hasse men inget svar där heller? Efter en stunds felsökande
kan vi konstatera att radion är trasig! Troligen gick något sönder när
vi kortslöt kablarna till startmotorn....
Vad gör man nu? Skall vi
lämna planet i Jönköping ?
Vi ringer tornet och får motvilligt tillstånd att
starta eftersom vi är två plan och Hasses radio fungerar. Sista etappen
upp till Stockholm och Barkarby tar två timmar. Lite längre än vi tänkt
oss eftersom vi måste hålla oss utanför allt kontrollerat luftrum.
Ca 17h totalt i luften tur/retur och en fantastisk resa.
