Med målet att flyga hem en Pegasus QUIK för demonstration
på EAA dagarna på barkarby flög vi reguljärt till Manchester på måndag
kväll den 31/5.
Jim Cunliffe
VD på Mainairsports tog emot och skjutsade oss till en fantastisk Indisk
resturang.
Mätta o belåtna åkte vi till Barton fältet där QUIKEN
fanns. Vädret var strålande och humöret på topp. Väderprognosen för
Tisdagen såg dock lite mörk ut men dem brukar ju ha fel….
Upp med tältet sen till puben. På natten kom sen regnet
– ösregnet ! !
Tisdag morgon var regnig med låga stratus men det
skulle klarna…
Vi monterade i transponder och GPS, packade och tankade
planet. Efter ett besök i tornet där vi fick TAF och allmänt väder såg vi
att Strax söder om Barton såg det bättre ut.
Framåt eftermiddagen bestämde vi oss för ett försök.
Man kan ju alltid vända. På knappa 1000ft letade vi oss ut bland låga molnslöjor.
Bitvis gick de alldeles för lågt men vi hittade hela tiden luckor. Ca 1,5h
gick det bra sen tog det tvärstopp.
Molnbasen gick lägre o lägre och vi var tvungna att
avbryta närmsta alternativ var Sywell.
Sywell är ett stort gräsfält med landning åt alla håll.
Det finns ett litet museum och ett fantastiskt hotell från 30talet som är
renoverat till orginalskick. Fantastiska flygbilder och prylar från gamla
flygplan gör att man stortrivs trots att det regnar.
När vi flanerar längs fältet upptäcker vi att Sywell är
hem till ”doodle bug” en slags kopia på Mosquito motorsele med den
skillnaden att man sitter med benen över styrbygeln!
Framåt 20.00 ger vi upp och sätter upp tältet.
Onsdag morgon lättar vi 06.00. Högt i tak och god
sikt. Vi sätter kurs mot Lashenden Headcorn som är port ut från England. Med
100hp i ryggen klättrar vi raskt upp till 3000ft och styr mot London. 40min
varar flygningen denna gång. Favorit
i repris. Låga moln regn och dålig sikt. Vi har en alternativ plats men
pga sikten kan vi inte ta oss dit utan landar istället i North Weald. Det är
en gammal militärbas med landning förbjuden för UL. Men hellre det än att
flyga IFR i trike. Hungriga och lite nervösa för vad vi skulle få för
mottagande. Nervositeten var dock obefogad. De första som kom kom till fältet
drev en flygverkstad som servade gamla militärflygplan. I deras hangar stod en
Texan som de gjorde 100h på. Förutom militärkärror hade de massor av YAK50.
De hade även en grupp som t.o.m. visat upp sig i Dala Järna. Efter att de
bjudit på te o toast hjälpte de oss att prata med flygledningen.
11.00 hade
molnbasen stigit så pass att vi kunde fortsätta. Nu gick det bättre.
Mellan Luton
och Stanstead tuffade vi på förbi London för att äntligen landa i Headcorn.
Ett härligt
gräsfält med massor av aktivitet. Helikoptrar, Tiger Moth o en salig blandning
av GA plan samsades med UL plan.
Tankning och raskt in med färdplan sen fortsatte vi mot
Dover – engelska kanalen – Calais. Kanalen tog 20 min att korsa och det
skall erkännas att det kändes lite pirrigt…
Väl över i Frankrike hade vi härliga sommar tussar där
vi kunde flyga on top o riktigt njuta av vår tur.
Belgien är inte speciellt UL vänliga så vi passerade
helt enkelt och fortsatte in i Holland.
I Holland började vädret kännas mer bekant. Molnbasen kröp
neråt och sikten minskade succesivt. Målet var Hilversum men tyvärr fick vi vända.
Vi hade en alternativ plats men vi fick inte speciell vfr. Vi fick flyga
tillbaks ca 40min längre västerut till Middle Zeeland.
Vår plan var att gå upp tidigt och flyga upp till
Hilversum för frukost men fältet öppnade inte innan 9.00 och det var
”absolut förbjudet” att starta innan flygledningen öppnade. Dessutom är
det krav att lämna in färdplan på alla flygningar inom Holland.
10.00 på torsdag var vi i luften igen. Målet var
Leer Papenburg där vi visste sen tidigare besök att man slapp landningsavgift
om man tankade.
I norra Holland blev dock
vädret sämre igen men nu var det mest dis. Strax efter Lelystad var vi nära
att ge upp men holland är platt o landa kan man göra överallt. Vi fortsatte
och lyckades äntligen komma igenom vår front. Äntligen sken solen. Sista
biten till Tyskland var underbar.
Ett snabbt stopp i Leer
Papenburg och så vidare till Aerö på Sydfyn i Danmark. Sommar! Det kändes
underbart att ha lämnat det regniga England och mellan Europa och komma hem
till Högtrycket.
Aerö kan verkligen rekommenderas. Idylliskt med betande hästar
och fin natur.
Vi tankade drack kaffe och startade.
Sista biten till Sverige flög vi norr om Köpenhamn över
Ven för att landa i Landskrona.
På landskrona flygklubb fick vi låna en dusch och sova i
riktiga sängar för 50:- / person.
På fredag morgon flög vi upp till Västervik där
vi åt en god lunch i stan. Sista biten upp till barkarby var otroligt termisk
med mycket turbolens men hellre det än regn och låga moln.
Vi lyckades med vår målsättning och landade på Barkarby
fredag eftermiddag.
Fakta:
Piloter:
Lennart Forsmark
&
Terry Acton
Sträcka:
Manchester Barton – Stockholm Barkarby
Distans:
1092Nm
Tid i luften:
18h
IAS:
70kt
GS:
61kt
Bränsleförbrukning:
13,5l
Mellanlandningar:
8st
Tillbaka
